Santa María de Guía, som öborna vanligtvis endast kallar “Guía” eller, som namnet var förr i världen “Guía de Gran Canaria”, kan berätta om den mest unika av ostar på den kanariska arkipelagen. Och det kan den därför att den bär dess namn och som sådan är den likaså kvalificerad som skyddad ursprungsbeteckning: Queso de Flor de Guía och Queso de Guía. Faktum är att produkten också tillverkas av familjer till vallande herdar från andra grannkommuner, men söndagsmarknaden i Guia var deras huvudsakliga plats för försäljning redan på1800-talet.
Under stora delar av 1900-talet fanns den marknaden framför kyrkan i Guía och var den huvudsakliga försäljningspunkten av jordbruksprodukter och köttprodukter från norra delen av ön. "Det kom många åsnedrivare för att sälja ved, för på den tiden fanns inte gas framförallt till bagarnas ugnar. Och det kom också mycket annat folk för att sälja potatis, frukt…", minns Lalo Candelaria, en av de äldste i denna stad.
Denna söndagsmarknad har nuförtiden två träffar, på stora torget: den på söndagar naturligtvis, och en annan på tisdagar. I båda fallen på förmiddagarna, men nu samlas det inte lika många som förr i tiden. Numera besöker man de stora köpcentren. Men invånarna och besökaren kan fortfarande finna några stånd där själva odlarna säljer sin potatis, sin frukt och ostarna från Guía! (för den som ännu inte vet det kan vi berätta att om den är "de flor" har den tillverkats med vegetariskt löpe, det vill säga först stöter tistelblomman i lite vatten som man tillsätter - silad - till mjölken alldeles nymjölkad av betande får och i de flesta fall blandad med getmjölk och/eller komjölk).
Och vad vore en bit ost utan bröd? Flera bra brödbutiker fortsätter att tillverka olika sorters bröd (också de traditionella runda i vedugn), även om man i Guía likväl kan finna en typ av bröd gjort på ett gammalt recept från landsbygden som några kvinnor fortfarande bakar helt för hand (knådar degen för hand och bakar i vedugn): potatisbrödet.
"Detta är hela livet i mitt hem" förklarar Anselma Pérez som är över 80 år och har ett bra minne. Det man gjorde var " att ta till vara de som blivit över". Ingredienserna man använder är nämligen kokt potatis, som vi här kallar "sancochadas," till en deg med mjöl, jäst, socker, citron, kanel, olja och de förut nämnda potatisen. Idag, till lycka för konsumenten, är det möjligt att finna detta bröd i flera affärer och dessutom isupermercadon i kommunen.
Det handlar om ett bröd som är betydligt sötare än normalt bröd, med en ganska kompakt deg. Även om staden har sitt eget och antika konditori: "Bakverken från Guía", ett sortiment av kex och kakor bakade i vedugn, gjorda utifrån en deg på mjöl och fett. Den mest kända är "bulle med prickar", men det finns också med anis, mandel eller kanel. Och orginalet, som i andra kanariska byar, var i hemmen hos några kvinnor som ägnade sig åt att göra dem om bara köparen - vanligtvis en granne - kom med äggen som behövdes.
"Rosita och Chonita var gummorna som förr gjorde beställningarna", minns en av de nuvarande bagerskorna som fortfarande gör dem i sitt bageri, till vilken man fortfarande kommer för att beställa till någon tillställning och undrar om man ska ha med sig ägg! Frågan som idag liknar en anekdot, hade de generationerna som växte upp i mitten av 1900-talet skäl att ställa under en epok då äggen var en begränsad föda. Under flera dagar samlade man ägg från några hönor hemma, och med dessa ägg kunde en familj komma till bagerskan och beställa ett sortiment av kakor för att ha till någon speciellt tillfälle som barndop eller bröllop eller helt enkelt för att bjuda sina gäster.
