Det finns en mystik som svävar över allt som rör urinvånarnas kultur på Kanarieöarna. Som med så många andra antika kulturer, har en notis nått oss från dem genom gamla krönikor. Men det finns ännu många okända omständigheter om grupperna som bodde på öarna före den spanska erövringen.
När de första expeditionerna av erövrare nådde Gran Canaria och de övriga Kanarieöarna, var denna del av världen helt okänd för dem. Man befann sig alldeles vid kanten av en ocean som man inte visste var den slutade någonstans. Arkipelagen var faktiskt första anhalten för Kolumbus expeditioner och fanns på öarna långt före de europeiska kungadömena som genom en blodig kamp ville utvidga sitt territorium utanför kontinenten.
Långt ifrån dessa problem bodde och verkade Gran Canarias urinvånare. De utvecklade en gemenskap som ägnade sig åt agrikultur och som dyrkade guden Acorán. De styrdes av en grupp adelsmän under befäl av Guanarteme. De ägnade sig inte bara åt jordbruk. De levde också av boskap och fiske. Men speciellt av agrikultur med korn som bas för sin kost. Med kornet tillverkade de gofio, rostad och mald, och de ackompanjerade detta med bönor och vete.
På Gran Canaria kan man i dag besöka det jättestora sädesmagasinet i Cenobio de Valerón. Här finns ett stort antal grottor där man förvarade säden. Grottorna nästan svävar över en enorm ravin. Under den period då piraternas razzior var vanliga, räddade urinvånarna sin säd på ställen som var svåråtkomliga, liksom grottorna vid Cenobio.
Urinvånarnas kollektiv slog sig exempelvis ner i stora grupper i en semiurban struktur. Idag kan man se ett bra exempel av det i den arkeologiska parken Cueva Pintada i Gáldar. De bodde också i grottor eller i runda boningar utgrävda i marken, konstruerade med stenar och täckta av trä.
Deras samhälle styrdes under en stark hierarki. Adelsmännen, med ärvda titlar, styrde ekonomi och kontrollerade mark och boskap. Guanarteme regerade och den andlige ledaren var en så kallad Faycán, som höll i alla religiösa riter. Även Harimaguadas, adliga kvinnor, hade en väsentlig roll i det religiösa livet. De fostrades till detta från barndomen och delade arbetet med Faycanen.
De antika kanarierna var också ett folk med en rik hantverkstradition. Många av deras tekniker används även idag i det kanariska hantverket. På den tiden tillverkades de husliga verktygen av lera liksom religiösa ikoner som avgudabilden Tara. De arbetade med korgmaterial, sten och trä. De gjorde knivar, broderade och dekorerade väggarna med geometriska figurer, de så kallade pintaderas. I Cueva Pintada i Gáldar finner man de bästa exemplen på urinvånarnas målningar. Hela denna långa lista på hantverk är ett arv som man fortfarande använder.
På Gran Canaria finns det bevarat en betydande mängd av kanarisk konst från de kanariska urinvånarna, av deras målningar med geometriska motiv, baserat på fyrkanter, trianglar och cirklar i röda, ockra och vita färger. På alla öarna stöter man på stämpeln från de gamla kanarierna och legenderna kring dem, med sin aura av mystik. Ett samhälle som levde i sin egen värld, knutna till sin egen lilla kontinent med en storslagen natur.
Det finns en länk som håller oss förenade med dem. I hantverket, i de inhemska sporterna som föddes ur spelen från den tiden, målningen av deras keramik som vi härmar även i stadens trottoarer... vi vill fortsätta att vara bundna till de första öborna som vandrade i bergen och ravinerna som vi så väl känner. Desamma som gör oss så nyfikna och vetgiriga men från vilka vi aldrig erhåller svaren.
Resa direkt till urminnes tid på Museo Canarios webbsida: www.elmuseocanario.com
