Denna plats, kallad La Redonda, är spetsen där kommunerna Moya, Santa María de Guía och Gáldars gränser strålar samman. Här utmärker sig de hundraåriga kanariska furorna som ger namn åt platsen. En panoramavy över norra och östra sidan av Gran Canaria kan man se härifrån. Mellan bergen hittar vi ett mosaiklandskap där mot norr den mänskliga närvaron gör sig mer och mer påtaglig ju längre ner mot kusten vi kommer.
Dessa norra landskap mellan bergen var för länge sedan dominerade av en mystisk skog av dimma känd som Doramas djungel (till minne av urinvånarnas ledare som förde befälet vid försvaret mot den spanska erövringen av Gran Canaria).
Även om det fortfarande finns kvar värdefulla rester från den antika djungeln, där man har möjlighet att fördjupa sig, blev under fyra sekler (från slutet av 1400-talet till slutet av 1800-talet) den största delen nedhuggen och ägnad åt odlingar för livers nödtorft och för betesmark. Fruktträd, majs, potatis och grönsaker har man odlat här i små lotter vattnade av passadvindarna, en lätt livgivande bris mot Doramasdjungeln, som släpper ner sin fukt innan den korsar bergen och går ner som torr vind mot syd.
På höjderna i Vega de Coruña fanns på den tiden obevattnad mark där man odlade vete och korn och i Galeotes och Pavón fanns betesmarker för boskapen. Man kan se några kringvandrande herdar som ännu vandrar från mitten upp mot bergen på sommaren till långt in på hösten. Den kungliga stigen som för oss dit går vidare runt kratern på dess västra sida.
Här finns också kratern Pinos de Gáldar, en vulkanisk konstruktion från den färskaste cykeln av skapandet av Gran Canaria, liksom Montañón Negro, en vulkan belägen i öster. De är samtida och beräknas vara c:a 3.000 år gamla.
I väster gömmer sig solen bakom berget Tamadaba, som omringar denna sluttning av ön mot havet, från Las Nieves till Risco. Längre söderut utbreder sig Tirma till Aldea de San Nicolás.
Hela detta område av sydöstra delen av ön är en del av det biosfära världsreservatet på Gran Canaria, utsett av UNESCO den 29 juni 2005.
