Bredvid den högsta punkten på Gran Canaria, Morro de la Agujerada, på en höjd av 1956 meter bakom vår rygg, öppnas denna balkong som vänder sig mot Teide från en spets av en enorm triangel, belägen i öns centrum. Den sträcker sig från Bergsmassivet Tamadaba i nordöst till Bergsmassivet Amurga i sydöst i en synlig båge som inte kan överblickas på en gång och som innefattar nästan hälften av öns cirkel.
Ett hav av furor återplanterade på 50-talet i förra seklet, Los Llanos de la Pez y Pargana, kommer före Atlantens blå hav. Mellan dem kommer ett bergsmassiv i vägen, som markerar sekvensen av öns relief. Mellan dess veck finns Tejeda och vid foten av Roque Nublo visar sig stolt markerande en tidlös axel: La Aldea de San Nicolás och Mogán som båda rör vid strandkanten.
Längre söderut finns Las Tirajanas. Här dominerar tre enorma eroderade konkava områden där vattnet har raserat det centrala berget under årtusenden, allt ifrån dess skapande under Plioceno-perioden liksom av material som kom i det senare sammanbrottet av vulkanen Roque Nublo.
Ett citat av René Verneau, fransk antropolog från slutet av 1800-talet, säger om detta berg: "Det är urgröpt i alla riktningar av djupa inbuktningar och taggad med vulkaniska spetsar… Denna så sargade plats med sina stora svarta stenar och enorma fördjupningar som startar därifrån för att sprida ut sig åt alla håll skulle ha en mer vild aspekt om det inte vore för att den är nästan helt täckt av vegetation".
Detta landskap rymmer många geografiska milstolpar som Roque Nublo, Roque Bentayga, El Fraile, Llanos de la Pez y Pargana, eller Caldera de Tejeda och den i Tirajana.
Utsiktsplatsen har fått sitt namn efter närheten av tre brunnar som konstruerades på 1600-talet med slutmål att till sommaren lagra all snö som fallit under vintern. Två av dem är återupprättade och kan besökas.
Hela detta territorium är en del av det biosfära världsreservatet på Gran Canaria, utsett av UNESCO den 29 juni 2005.
