Den viktigaste högtiden i Firgas är då man firar dess skyddshelgon, festen för San Roque. Den firas den 15 augusti med offergåvefesten och den 16, vilken är skyddshelgonets dag. Under festdagarna erbjuds ett kulturellt och populärt festprogram, med bland annat en stor boskapsutställning.
Det finns en tradition i kommunen som hör ihop med denna högtid. Man hämtar en stång från Firgasberget och bär ner den till byn, la ‘Traída del Palo’. Stången bärs tillsammans av byborna genom byns gator med byns musikkår i dess följe. Då följet når byn reses stången och sedan hissas där kommunens fana, vilken hänger där under hela festligheterna.
En annan religiös festlighet i Firgas är San Luis Gonzaga festen den 21 juni då byborna går genom byn med kvistar i händerna, tillsammans med jättar och figurer med jättehuvuden, akompanjerade av musikkåren. Under såväl San Luis Gonzaga festen som San Roque festen anordnas en traditionell lådbilstävling, med lådbilar tillverkade av deltagarna själva, längs byns gator.
Den 18 augusti 1480 steg Pedro de Vera för första gången i land i hamnen i La Isleta, tillsammans med flera armborstskyttar, bland andra Tomás Rodríguez de Palenzuela, urspungligen från Burgos och luttrad i krig mot araberna.
Det spanska kungaparet, "de katolska kungaparet", hade beordrat att mark- och vattenegendomar skulle fördelas bland de trogna. Tomás Rodríguez de Palenzuela fick vid denna utdelning marker i närheten av Arucas, och han slog sig ner på ett ställe som kallades Afurgad, av invånarna. Man tror att platsbeteckningen hade en dubbel betydelse, antingen en högt liggande plats eller vägkorsning. Det var här man började hugga ned skogen, bygga hus, plantera sockerrör och bygga ett sockerbruk samt ett kapell.
På så vis började detta samhälle byggas upp, där de nyanlända från det spanska fastlandet blandades med den kanariska urbefolkningen, och en intensiv aktivitet satte igång. På 1500-talet ändrades platsnamnet Afurgad till Firgas, utan att man vet varför.
Kapellet hade egna marker och övriga donationer vilket gjorde att det var självförsörjande, men det stora avståndet till församlingskyrkan San Juan Bautista i Arucas, som de var underordnade, ställde till problem för invånarna då de inte hade tillgång till en egen fast präst. Detta ledde fram till att invånarna under ett byarådsmöte år 1613 bestämde att man skulle anhålla hos Pedro Espino de Brito, Ärkediakon för Kanarieöarna och stiftets kyrklige domare, om att Dominikanerprästerna skulle få grunda ett kloster, som de sedan skulle hjälpa till att försörja med kollekter och gåvor.
Enligt ett juridiskt beslut från den 27 november 1613 fick klostret denna fullmakt att utöva prästämbetet, och ända till 1836 hade San Juan de Ortega klostret en viktig roll i Firgas och Gran Canarias historia.
År 1616 fanns redan ett väl fungerande Dominikanerkloster, som låg vid dagens San Roque torg, och det var klostret som gav upphov till den hängivna tron på detta helgon som blev kommunens skyddshelgon. Klostret stängdes 1835, i samband med Mendizábals jordutdelningsreform, då dess byggnader blev den nuvarande kyrkan och Församlingshemmet.
Samma år (1835), skiljdes Firgas från Arucas, och blev en egen självständig kommun.
Firgas ligger 28 kilometer från öns huvudstad, med en yta på 15,77 kvadratkilometer, på en höjd av 465 meter över havet.
Det är en kommun som är typisk för Gran Canarias norra inland, och är tillika öns minsta kommun till ytan.
Öster- och västerut gränsar Firgas mot kommunerna Arucas och Moya och söderut mot Teror och Valleseco. Dess rektangulära form och skarpa relief utmärker sig av att bestå av avlånga smala bergsryggar som, i sin tur, genomkorsas av ett tätt och invecklat nät av ravindalar.
I dess geografi finner man även vulkaner som nyligen haft utbrott, i området kring Firgas berget, som är 650 meter högt, samt Firgas calderan och Berget Pico de Osorio.
En stor del av kommunens yta ligger inom naturskyddsområdet Parque Rural de Doramas, vari Reserva Natural Especial de Azuaje ingår, vilket också är ett slags naturskyddsområde. I kommunen finns mycket vackra omgivningar, såväl naturen som jordbrukslandskapet.
Firgas har traditionellt alltid varit en kommun som levt av jordbruk och boskapsuppfödning. Vid kusten finns främst bananodlingar och i inlandet odlas potatis, majs och krasse, samt uppfödning av nötboskap och getter. Men det är trots allt exploateringen av vattenresurserna som utgör Firgas viktigaste ekonomiska verksamhet, med en inriktning på såväl den lokala som den nationella marknaden. Vattenfabriken Aguas Minerales, som ligger i dalgången Las Madres, är den industri som har flest anställda.
Andra industrier med anställda i kommunen är bland annat, gofiokvarnen, bilverkstäder, billackeringsverkstäder, bagerier, snabbköp, mataffärer, marmeladfabriker och snickeriverkstäder.
