Gáldars främsta högtid är då dess skyddshelgon, den helige Jakob, hyllas de 25 juli, Fiesta de Santiago de los Caballeros. Bland programpunkterna i det digra festprogrammet mellan den 1 till 5 augusti, kan man nämna valet av festdrottningen Guyarmina och hennes följeslagare Tenesoyas, folkfesten-offerfesten för skyddshelgonet, där hela kommunens deltar tillsammans med vagnar från andra kommuner från ön, som kommer ända fram till kyrkan i Gáldar med sina offergåvor, vagnparad, "blomsterkrig" och fyrverkerier. Den 27 juli, i samband med San Cristóbal högtiden, välsignas alla bilar som tar sig fram till kyrkan i Gáldar.
Andra folkfester i Gáldar är då helgonet San Isidro hyllas i maj samt Mysteriespelet med de Tre vise männen som firas varje år den 5 januari, då staden omvälvs av minnen och drömmar. Gáldar är en av de få städer där man har kvar traditionen med mysteriespel.
En anna viktig festlighet är karnevalen under februari månad.
Det gamla Agáldar hade öns största befolkning under den förspanska tiden, och här fanns alla maktorgan samlade. Monarkin i Castilla erkände de kanariska regenterna som kungar över Kanarieöarna, ett underförstått godkännande av Agáldar som förspansk huvudstad och som säte och ursprung för den kungliga dynastin på ön.
Mot slutet av 1400-talet bildas församlingen Santiago av Gáldar, vilket gör att Gáldar är den stad från vilken kristendomen sprids över resten av Kanarieöarna. Staden blir också politiskt och administrativt huvudsäte för hela nordvästliga ön, vilken med tiden delas upp i kommunerna Guía, Agaete och Artenara.
Ända till slutet av 1700-talet kunde man se lämningar från Gáldars förnäma förflutna. Under detta sekel skedde ett ekonomiskt och socialt uppsving, vilket ledde till en lång period av total omvandling av stadskärnan, som tog nästan hundra år, vilket gett staden det utseende den har idag.
Under hela 1800-talet ökar Gáldars prestige vilket märks med utnämningar som tillfälligt säte för Domstolen 1812, huvudsäte för det administrativa distriktet 1837, inrättandet av regionens Regeringskommission 1843, det kungliga grundandet av teatern 1847, bildandet av ett av Marinens säten 1859 och utnämningen till stad 1894.
1900-talet började med en stor handelsaktivitet påföljd av traumat med inbördeskriget. Mot slutet av seklet skedde en intensiv ekonomisk och befolkningsmässig återhämtning, vilket gett en stad där man kan se såväl arkeologiska fyndplatser som oficiella och privata byggnader i olika stilar från 1600-talet till nutid.
Gáldar kommun ligger i det nordvästliga hörnet av Gran Canaria, i ett område som kallas den nordvästliga regionen, "comarca del Noroeste", på ett avstånd av 27 kilometer från öns huvudstad.
Dess yta är 61,58 kavdratkilometer, och vid ena spetsen som ligger inåt landet ligger kommunens högsta punkt på 1700 meter. Dess perimeter liknar en oregelbunden triangel med spetsiga vinklar.
Gáldar gränsar norrut mot Atlanten, söderut mot Artenara kommun, österut mot Santa María de Guía och Moya och västerut mot Agaete.
I höglandet i denna kommun finns vilt skilda landskapsformer som Montañon Negro, kratern i Pinos de Gáldar och Hondo de Fagagesto, skapade av vulkaniska utbrott.
Gáldars geografiska och historiska utformande har gjort att kommunen har fokuserat på jordbruket, med speciell tyngdpunkt på bananer, vilket gjort dem till Gran Canarias största bananproducenter, men icke att förglömma, finns det även växthus för plantor och snittblommor.
Andra traditionella grödor är tomat och de kända lökarna från Gáldar, förutom det man brukar odla här norrut, potatis, majs, etc.
Djurhållningen är också en viktig sysselsättning i kommunen, redan Viera y Clavijo (1700-talet) lovordade ostarna tillverkade av fårmjölk och blommor.
