Festen för att hylla Ingenios skyddshelgon firas den första veckan i februari i gamla Ingenio. Det är Festen för Vår Fru av Candelaria. Alla som bor i byn samlas för att bära fram gåvor till helgonet, detta görs tillsammans med folkmusik och dans, samt en boskapsutställning. Efteråt anordnas dans med uppträdande av folkmusikgrupper.
En annan populär fest i kommunen är Festen för Vår Fru av Buen Suceso som firas i byn Carrizal, där det ingår en folkfest då gåvor bärs fram till helgonet.
Det finns en fest i kommunen som firas i mitten på oktober, som heter "La Bajá del Macho", vilket ungefär betyder "getabockens ankomst". Det är en fest som tillägnas den getabock som väljs som den bästa på boskapsmässan i Pasadilla. På den efterföljande festen firas den utvalda getabocken.
Ytterligare festligheter att nämna är San Pedro- och San Pablo festerna i juni, liksom San Isidro och San Roque i Carrizal.
I samband med erövringen av Gran Canaria och den efterföljande markfördelningen bland de samhällsklasser som var inblandade i erövringen, tillföll herresätet Agüimes kyrkan. Dessa marker bestod av utbredda odlingar på båda sidor om dalgången Barranco de Guayadeque, som bevattnades naturligt av framspringande källor i dalgången.
På den vänstra sidan av Guayadeque dalgången låg byn Ingenio där man odlade sockerrör, vilket de portugisiska bosättare som slog sig ned i området hade introducerat. Det var Alonso de Matos, en portugisisk köpman, som anlade det första sockerbruket i Aguatona dalen.
Kring denna industri började fler och fler familjer slå sig ned. I mitten av 1500-talet hade byn vuxit sig så stor att man ansåg det nödvändigt att bygga ett kapell, föregångare till den nuvarande Candelariakyrkan.
Jordbruksutvecklingen i trakten lockade till sig en ännu större befolkning under 1500- och 1600-talen. Men mot slutet av 1600-talet skedde en utflyttning då befolkningen blivit för stor för byns naturresurser. Under 1800-talet skiljer sig Ingenio från Agüimes och blir en egen kommun. Samtidigt som de kyrkliga myndigheterna gav sitt tillstånd till att Candelariakapellet fick bli en självständig församling år 1815.
Ingenio ligger på den sydöstra sidan av Gran Canaria och har en yta på 38 kvadratkilometer. Kommunen mäter som högst 1200 meter över havet vid Caldera de Los Marteles, och 310 meter över havet när man kommer ner till trakterna kring själva byn. Kommunens yta är triangelformad och dess gränser består av dalgången Barranco del Draguillo norrut, vilket också är gränsen mot Telde kommun, och söderut, Barranco de Guayadeque, som även är gränsen mot Agüimes.
Den mjukt formade rampen som kommunen breder ut sig på ända till kusten är mer upphöjd i området kring Guayadeque dalgången. Denna ramp består av basaltiskt material som bildats antingen genom ett lavaflöde eller genom material som sprutat fram genom explosioner, vilket övergår i en bred flodterrass när man närmar sig kusten.
Kommunen har en tre kilometer lång kustremsa, vars utmärkande drag är att det inte finns klippiga stup.
Den ekonomiska aktiviteten i kommunen kretsade från 1500-talet kring industriella aktiviteter som hade med sockerrörsodlingen att göra. Sockerbruket som byggdes i kommunen var den helt dominerande aktiviteten och som dessutom gav kommunen dess namn. Ingenio var under flera hundra år en by med framstående ekonomi.
Men i dagsläget odlas inga sockerrör i Ingenio, eftersom sockerrörsindustrin slogs ut av de sydamerikanska sockerrören som visade sig vara billigare att odla fram, dock av sämre kvalitet än de kanariska. Detta orsakade en sockerrörskris på Gran Canaria under 1600-talet.
Trots det utmärker sig Ingenio fortfarande i hög grad för att vara en jordbrukskommun, men med en allt mer växande servicesektor i de centrala delarna av kommunen.
Dessutom är Ingenio kommunen med största hantverksaktiviteten på ön, främst hålsömnad och klädmärket Moda Calada.
