I juni firas Teldes skyddshelgon Johannes Döparen, San Juan Bautista. Festligheterna äger rum i de historiska delarna av San Juan området.
En av de mest poulära och traditionella festerna är vattenfesten, La Fiesta de la Traída del Agua, som firas i augusti i Lomo Magullo, utanför Telde. Man har firat denna fest i ungefär tjugofem år och det går ut på att slänga vatten på varandra, och på detta vis svalkas alla besökare i sommarvärmen.
I september firas festen för den heliga Kristus, Bajada del Santísimo Cristo, en helgonfigur från 1500-talet från San Juan kyrkans huvudaltar. Detta helgon åtnjuter stor hängivenhet och tas ut ur kyrkan för att alla trofasta ska ha möjlighet att tillbedja honom. Denna dag ska man enligt traditionen stryka en ros under sina fötter för att skydda sig mot all ondska och sjukdomar.
Under denna månad firas även festen för Vår Fru Carmen. Hon firas i kustsamhällena som smyckas med blommor och glädje för att hylla sjöfararnas skyddshelgon. Speciellt vacker är den religiösa processionen som framskrider både på land och till havs vid Melenara stranden.
I oktober hålls festen för att hylla den helige Franciskus av Assisi i den gamla stadedelen San Francisco. Ett av inslagen i denna religiösa högtid är då man samlar in bidrag till de hjälpbehövande i huvan på franciskanerhelgonets kappa.
När vi kommer till november infaller festen som hyllar San Gregorio Taumaturgo (undergöraren), som även han är skyddshelgon för Telde, och som förs i procession genom gatorna i stadsdelen San Gregorio. Längs vägen stannar processionen på en plats där man vänder helgonfiguren San Gregorio mot fälten och han får buga sig tre gånger för att välsigna de rika och bördiga jordarna.
För femhundra år sedan var Telde huvudstad i ett av de två riken som ön Gran Canaria var uppdelad i. Fortfarande finns rester kvar av stenmuren som på vissa ställen markerade gränsen mellan de två rikena. Denna första stadsliknande bebyggelse, som grundades av missionärer från Mallorca under den sena medeltiden, var platsen där spanjorerna rotade sig först.
Då erövringen av ön var genomförd, vidtog fördelningen av landet. Telde delades mellan erövrarna Alonso Rodríguez de Palenzuela, som planterade sockerrör och anlade sockerbruk, Alonso de Matos och Cristóbal García del Castillo.
Sockerindustrin gav staden ett ekonomiskt uppsving vilket gjorde att vackra byggnader uppfördes och konstverk inköptes. Stadens ursprung finner man kring den ursprungliga kyrkan tillägnad Johannes Döparen och Plaza Mayor. Kring detta torg anlades kommunens främsta civila och religiösa byggnader.
Komunen Telde är den största och mest befolkade trakten på östra Gran Canaria. Dess yta täcker 100,2 kvadratkilometer och dess högsta punkt är 130 meter.
Norrut gränsar Telde till Las Palmas de Gran Canaria och Santa Brígida, söderut till Ingenio, västerut till Valsequillo och österut gränsar Telde mot Atlanten.
Man kan särskilja tre olika områden i kommunen: kustområdet, mellanzonen och bergstrakterna, med en nivåskillnad på över 1300 meter på mindre än 15 kilometer med vulkaniska element, raviner och dalgångar.
Ur geologisk synpunkt är Telde ett område som föryngrats genom vulkaniska utbrott under kvartärtiden med basaltmaterial som jämnade ut ytlagret och utplånade branterna mot havet. De viktigaste vulkanerna, storleksmässigt, är Montaña de Las Palmas, Montaña de Cuatro Puertas och Montaña de Santidad. Vulkanlandskapet kring Jinámar är värdefullt både ur gelogisk och estetisk synpunkt, då vulkanerna befinner sig i mycket gott skick.
Jordbruket var Teldes främsta näring ända fram till 1900-talet. Denna jordbruksindustri inriktade sig främst på den europeiska marknaden. Numera är jordbruket på nedgång och under omvandling, mot nya grödor och nya tekniker, i växthus och på övergivna jordbruksmarker. De viktigaste grödorna är fortfarande potatis, majs och grönsaker.
Det finns dessutom, sedan flera hundra år, industrier i Telde som kompletterar övrig verksamhet: jordbrukssektorn, hamn- och turistverksamheten.
