Dammen Los Pérez

Om ditt flygplan på din resa hit tar dig över Gran Canarias bergstrakter kan du se djupa dalgångar och höga berg fläckade av laguner med vatten. På detta avstånd liknar de mest swimmingpools för jättar

Låt inte ögat lura dig. Dessa små blå fläckar är i verkligheten Gan Canarias dammar. Mer än dussinet dammar och ett oräkneligt antal av mindre konstruktioner utspridda i bergslandskapet, bildar härliga och fräscha områden på platser där vattnet är en skatt.

Dessa dammar på Gran Canaria är offentliga arbeten och är en del av det hydrauliska kulturarv som är så nödvändigt på arkipelagen. 

Om det inte vore så svårt att samla vatten. Om Gran Canarias berg gjorde det lite lättare. Men ack, så är det inte.

Ett bra bevis på det är dammen Presa de los Perez. Ett exempel på hur generationer av kanarier har slitit för att samla upp det vatten som den växlande molnigheten har skänkt.

Dammen uppfördes 1934 på en avlägsen plats med en yta av 95.000 m2. Den byggdes för hand av 70 arbetare. Ett viktigt ingenjörsverk som döljer alla rör som för ut vattnet till alla odlingar i trakten.

Den är belägen vid ravinen Agaetes mynning och formar en del av en trio av dammar i trappavsatser, som även består av dammarna Lugarejos och Las Hoyas som tillsammans med Regante, även känd som Presa de Las Garzas, tillhör samfundet Norra Gran Canarias Comunidad de Regantes.

Men lämna tillhörighet och strider om vatten därhän, vad vi bör göra är att njuta av landskapet och dammens omgivningar i kommunen Artenara.

Det är en perfekt plats för att njuta av den enkla storslagenheten, som till exempel att vandra en morgon vilken dag som helst längs dess strand eller på grusvägen runt dammen.

På vägen upp till dammen från Galdar till Lugarejos skymtar man den branta norra kusten samt de imponerande ravinerna fulla av terrängformer och skuggor som tycks leva ett alldeles eget liv.

Allt eftersom vi går framåt längs vägen och närmar oss platsen kan man se vattnet i dammen och känna stillheten. Ett rofyllt landskap ligger framför våra fötter, instucket under en skog av furor, en bergssluttning med grottboningar och ett fönster mot evigheten ovanför muren. Endast på en höjd av 500 meter ö/h kan man ana hur himmel och jord sammanbinds.