Vi färdas genom Santa María de Guía de Gran Canaria, Fontanales, Artenara och till slut, vid vägens ände, hittar vi bergstoppen Pico de La Bandera. Men låt oss först berätta om vår tur från början. Vi går tillbaka till utgångspunkten.

På denna tur genom den nordvästra delen av Gran Canaria får vi se naturreservatet Parque Natural de Tamadaba, som är ett av de mest orörda områdena på ön. Vi kommer in i naturområdet från Artenara och färdas sju kilometer i riktning mot Tamadaba.

På vår väg passerar vi flera utkikspunkter vid vägkanten, och efter sju kilometer finner vi vägen till Pico de La Bandera på höger sida.

Håll utkik efter en skylt som visar en vandringsstig vid kanten av bilvägen. Mittemot ser du trappsteg i sten. Där börjar den väg som du ska följa.

Vandringen börjar med en uppförsbacke. Vi går lugnt uppför backen, vilket tar ungefär fyrtio minuter, och njuter av den flora som är typisk här: pinjeträd som får lustiga former när de letar efter platser att växa på, uppfriskande dofter och den vackra natur som ön erbjuder när man kommer en bit från kusten.

Den art som dominerar här är det kanariska pinjeträdet, precis som dess namn antyder, men den samsas med en undervegetation av trädljung, gröna olivträd, järnek och en mängd olika sorters ormbunkar. När det gäller faunan så är de mest utmärkande arterna hackspett och kanarisk blåfink, men man kan också få se ormvråk, tornfalk, och i mindre utsträckning, korp.

Efter en vandring genom ormbunkssnår och pinjeskog, där du bara hör vindens sus i träden eller kanske något litet djur som syrsan – den börjar sjunga efter klockan sex på kvällen – öppnar landskapet sig och du får se den vackra utsikten breda ut sig under himlen. En strategisk hållpunkt för att beundra vår lilla storslagna ö på mer än ettusen fyrahundra meters höjd.

Denna sköna och stärkande promenad får verkligen sin belöning. Det är bara att gå ut på bergssluttningen och hälsas av naturens sevärdheter som Bentayga eller Roque Nublo, som står där tysta och smäckra, och kan beskådas av alla som kan skryta med att ha kommit ända hit och ha låtit sig uppslukas av dessa branta sluttningar och bergskammar.

Stadens oväsen når inte upp hit. Naturen bjuder oss att vara tysta och njuta av landskapet och dess enkelhet. När du vandrat till denna trakt där det är värt mödan att låta sig uppslukas kommer du att få se Gran Canaria från ett nytt perspektiv.

Helt plötsligt hör du kanske ljudet av sirenen från en färja. Då och då hör vi ljudet av sirener från piren Muelle de Agaete, ett ljud som kan färdas genom skogen och nå ända upp till oss. Jag kan slå vad om att dina öron kämpar mot dina ögon om din uppmärksamhet i en tävling om vilket av sinnena som njuter mest.

Hur som helst så är Pico de La Bandera målet för dagens vandring. En plats där du kommer att upptäcka att alla naturens krafter vibrerar i takt med landskapets skönhet, den skönhet som vi alla egentligen söker efter. Oavsett om vi tar in denna upplevelse med det ena eller det andra sinnet så förstår vi att det viktiga är att känna, leva och njuta. När vi har kommit hit så förstår vi att vi är på rätt väg.