Mauro & Carmelo

Carmelo och Mauro är livsnerven i restaurang Mi Vida, ett unikt hörn strax intill bryggorna i Puerto de Mogán. Mauro, från Milano, och Carmelo från Gran Canaria drömde om ett liv tillsammans, under de första åren av sin relation. För drygt två år sedan lyckades de förverkliga sin gemensamma dröm och starta Mi Vida. Deras restaurang bjuder på sköna stunder, med kreativitet, gott humör och mycket kärlek genom sitt kök.

Mauro: Egentligen har jag inte valt det. Jag är här lite av slumpen och ... kärlek. Vi lärde känna varandra under en resa. Jag hade en veckas semester i oktober och ville ha sol och hav, så jag bestämde mig för att åka till Kanarieöarna. Det var första gången jag besökte ön och jag lärde känna honom, som jobbade på hotellet där jag bodde.

Det är en väldigt romantisk historia. Under de första två åren efter att vi lärt känna varandra var vi fram och tillbaka, vi hittade ett sätt att träffas varannan vecka, ungefär. Men vi kom förstås till en punkt där vi sa "Vi vill ha mer!". Så vi var tvungna att ta ett beslut. "Antingen kommer du till Milano eller så åker jag till Gran Canaria". Vi funderade länge, men i slutändan lockades jag av solen... Under dessa två första år som "särbos" drömde vi mycket. Att drömma är nämligen ett sätt att vara närmare trots avståndet. Vår dröm var att vara tillsammans.

Carmelo: Med projekt.

Mauro: Ja, med projekt som var lättare att förverkliga här. Projekt som var mer i luften än nåt direkt konkret. Det var ett drömprojekt som till slut blev Mi Vida.

Mauro: Carmelo tar mer hand om det som gäller köket, han har mer erfarenhet. I princip har alla rätter skapats av honom. Just nu har han inte hand om förberedelserna, men han är i ledningen för allt. Jag tar lite mer hand om personerna utanför.

Carmelo: Lyckligtvis eller olyckligtvis är det jag som är köksmästaren [skratt]. Jag ställer mig ofta i bakgrunden och iakttar hur kunden äter rätten, vilket ansiktsuttryck han har när han äter. Jag iakttar vad du säger med ditt ansikte. Då ser jag direkt om kunden är nöjd eller ej. De är mycket viktigt.

Carmelo: Ett enormt kök [skratt]. Vi lagar en smakrik, nyttig och hälsosam mat med mycket konsistens och många olika smaker. Varför? Därför att i vårt kök försöker vi laga rätterna utan något fett, grädde eller färdiga såser. Allt görs av oss själva.

I vårt kök hittar du inte några konservburkar, inte en enda. Vi undersöker alltid hur en rätt kan lagas så att den är så autentisk och hälsosam som möjligt. Och blandningar av olika saker. Vi gillar att blanda, att leka med ingredienser från Kanarieöarna, från Medelhavet och från Asien. Det finns inga gränser.

Mauro: Ja, att överraska med annorlunda rätter.

Carmelo: Precis. Det är vad vi vill uppnå, en metod för att rätterna ska vara så hälsosamma som möjligt, utan något animaliskt fett och att de är tillräckligt välsmakande när de äts. Att när våra rätter äts märks det att de är goda och hälsosamma.

Carmelo: Jag skulle säga att en riktigt bra kötträtt är till exempel ankbröst tillagad med Pedro Jimenez päronsås med kanel, apelsinskal och citronskal. Men även en fiskrätt som till exempel ångad havsabborre insvept i bananblad, banan. Och som perfekt förrätt...

Mauro: Det som gillades mest var aubergine millefeuille med kikärtshummus, som vi serverade som enskild rätt. Men den gillades alltid så mycket att vi har lagt till den i menyn.

Carmelo: Även filo pasta med palm-honung. Vi har till exempel kokos-risotto, som är en ganska populär rätt. Vår meny är allmänt gjord för att alla rätter ska fungera, det vill säga i vår meny finns inga döda rätter.

Mauro: Vi utformar menyn och ser vad folk äter och inte äter, och med tiden har vi finslipat den och tagit bort vad som inte fungerat. Men faktiskt fungerar och smakar alla rätter bra.

Mauro: Mango, avokado från Mongán, för de är supergoda.

Carmelo: Ost från Kanarieöarna, helt och hållet från get, vi är stora fans, de ingår ofta i våra rätter. Även vår papaya är ofta med, till exempel i papaya-risotto. När det gäller specialrätter brukar vi laga blodpudding i ugnen med filopasta med senapsvinägrett, vår kokta kanariska mojo. Vi använder också bläckfisk, Teror-korv, gör våra Angus-hamburgare med Teror-chorizo. Och vi använder suspiros de Moya. Så vi använder ganska många ingredienser från Kanarieöarna.

Carmelo: Vi är totalt 8 stycken, och huden Marcelo som är den riktiga chefen på Mi Vida [skratt].

Mauro: Jag tror att vår typiska kund är någon som är nyfiken.

Carmelo: Nyfikna människor, bohemiska. Öppna, mycket öppna. I alla åldrar och både inhemska och utländska.

Carmelo: Ja, utländska personer som är bosatta här, kanarier. Från Las Palmas de Gran Canaria till alla delar av ön. Vi är väldigt glada för detta.

Mauro: Ja, jag är väldigt glad för det, för ibland finns det kunder som på något sätt blir som vänner till slut. Jag saknar mycket mina gamla vänner i Italien, och ibland när du ser en person komma tillbaks flera gånger skapas en slags närhet och sedan även en vänskap, och det är väldigt roligt.

Carmelo: Ja, jag kommer ihåg det. Vi tjänade 5,20 euro [skratt]. Det var egentligen inte det officiella öppnandet. Vi öppnade den 4 december 2019, och några dagar tidigare, trots att vi ännu inte var färdiga med allt, ville folk komma in för att sätta sig. Därför sa jag till Mauro dagen innan öppnandet: "Idag får det ändå vara färdigt!". Klockan var kring sex på kvällen och jag sa: "Varför tar vi inte och öppnar?". Köket var inte klart ännu, men vi öppnade bara för drycker. Och vi serverar det som finns. Vi tjänade 5,20 euro eller nåt sånt.

Mauro: Dagen när vi öppnade på riktigt kommer jag ihåg den första kvinnan som kom in i vår restaurang. Jag kommer ihåg att hon satte sig på min favoritstol. Alla våra stolar är nämligen olika och hon satte sig på den som var min favorit då, en riktigt fin stol, och jag tänkte "Vad bra!". Och jag minns fortfarande mycket väl den där kvinnan.

Mauro: Något helt annat. Jag var en stor kund på restauranger, eftersom jag besökte såna praktiskt taget varje dag, men jag hade aldrig jobbat i hotell- och restaurangbranschen. Tidigare hade jag ett helt annorlunda liv. Jag hade en agentur för barnmodeller under 10 år, med stora framgångar. Vi jobbade med stora märken, de bästa i världen och på några få år skapade vi en framstående modellagentur. Det var väldigt givande, jag var lycklig, men inte till hundra procent.

För mig är hotell- och restaurangbranschen en helt ny och kul erfarenhet. Nu älskar jag det jag gör. Jag är mycket lyckligare än innan, mer lugn.

Mauro: Mitt liv har förändrats helt. Nu jobbar jag många fler timmar än tidigare, men jag är lyckligare. Vi är på restaurangen 14 timmar om dagen, vi har inget privatliv för tillfället. Det är visserligen sant att jag är fysiskt mycket tröttare, men mentalt är jag fri.

Det är lite absurt, för man tänker ju alltid att ju mer man jobbar desto tröttare och olyckligare är man, men för mig är det tvärtom. Det är ett fysiskt jobb, som gör mig väldigt trött. Det stjäl min fritid, men jag vet inte varför, jag är ändå mycket lyckligare här. Mindre tid, men mer kvalitet.

Mauro: Ja, absolut. Jag blev förälskad i den här ön från första stund. När jag har rest har jag varit på platser som jag tyckt estetiskt varit vackrare än Gran Canaria. Men här finns en positiv energi som jag för min egen del inte hittat någon annanstans. Det finns en superpositiv "vibe" på ön.

Carmelo: Ja, förutom att jag bodde här så är Mogán för mig en av de platser på ön som har något särskilt, så även om Gran Canaria i allmänhet har många fina platser är Mogán för mig fantastiskt. Klimatet, människorna, att stiga upp varje dag och se den här solen. Dessutom har vi haft turen att förverkliga vår dröm här. Så, allt har fallit på plats.

Carmelo: De vill ha sol, stränder, god mat, koppla av och ha det bra, besöka landsbygden... Det finns jättemånga möjligheter.

Mauro: Jag tror att öns stora styrka är klimatet, som inte ändrar sig under året. Det är alltid samma, ännu mer i Mogán, det är soligt väder praktiskt taget året om. På vintern är det kallt i hela Europa, på Kanarieöarna är det varmt, det är hit människor kommer för att få ljus. Detta är Kanarieöarnas stora styrka: ljuset, solen, det vackra vädret.

Mauro: Fritid, vad är det? [skratt].

Carmelo: Vi har ingen fritid för vid lediga dagar finns det alltid något som måste göras.

Mauro: Och ännu mer nu eftersom vi har beslutat att öppna La Pasión, en andra restaurang... Så de senaste sex månaderna – eftersom vi jobbar sex dagar i veckan och är ledig en – har vi ägnat den enda lediga dagen åt den andra restaurangen.

Mauro: Den är också här i Mogán, vid en liten strand. Den är väldigt nära, det är lättare att sköta den eftersom den är nära och vi kan röra oss enkelt mellan platserna. Vi är väldigt nöjda eftersom det är ett helt nytt koncept, annorlunda.

Carmelo: Ja, det är lite av en blandning av sicilianskt och inslag av Kanarieöarna.

Mauro: Det ska bli i princip en italiensk restaurang, men inte den klassiska som alla känner till, för det italienska köket är väldigt blandat, det varierar stort mellan olika regioner. Så vi vill införa en del okända rätter och blanda dem med platsen där vi bor, för vi älskar att mixa saker.

Carmelo: Om vi hade tid över: sova, sova, sova [skratt]. Bara skojar, för min del finns det tillfällen när jag skulle vilja ta bilen med Mauro och Marcelo, hunden, och åka till platser som han inte känner till och som jag skulle vilja visa.

Carmelo: Arinaga tycker jag är ett väldigt trevligt hörn. Promenaden, den lokala maten och se hur vågorna bryts... Jag tycker också om området San Felipe eller solnedgången från Sardina del Norte.

Mauro: Jag är mer uppenbar, för mig är stranden i Maspalomas verkligen speciellt.

Första gången jag var där minns jag att jag lyssnade på musik, jag var helt ensam, jag tog av mig skorna och började gå, gå och gå på den där stranden som aldrig tog slut. Till vänster sanddynorna och till höger det rastlösa havet, obekymrat, naturligt. Jag älskar vågorna, att se havet, det är väldigt avkopplande. Och att gå längs den där stranden med musiken i öronen är en av de saker som gjort att jag förälskat mig i ön.

Det är redan fyra år sedan, men jag minns tydligt att jag passerade alla typer av människor och ingen tittade på någon. Den äldre damen eller familjen med barn passerade jämte ett transsexuellt, homosexuellt eller lesbiskt par, som kysste varandra eller höll varandra handen, och ingen brydde sig, ingen stirrade.

Jag tänkte "hur är det möjligt att i Milano, som är en så kosmopolitisk stad, om två killar kysser varandra på gatan vänder sig alla om för att titta för det verkar konstigt fortfarande 2021, och här på en så liten ö kysser två killar varandra och damen på 90 år eller paret med ett barn vänder sig inte om för att titta därför att det är det naturligaste i världen?".

Jag säger alltid till honom: Det är en av de saker som fått mig att bli förälskad i den här ön: friheten som finns här.

Mauro: Förutom Mi Vida…

Carmelo: Det finns en som jag ännu inte visat för honom, i Vegueta: Casa Montesdeoca. Jag gillar den mycket och den är fantastisk. En annan restaurang vi gillar och som vi har besökt är Valle de Mogán, i byn Mogán. Deras kök blandar mat från Kanarieöarna och Thailand. Miljön i den här restaurangen är väldigt trevlig.

Mauro: Den har en fantastisk utsikt! Vi gillar också La Cucina i Maspalomas, som drivs av två italienska killar. Det är en väldigt liten restaurang. De bryr sig om detaljerna, maten är väldigt god, smakrik och fräsch.

Mauro: Innan jag lärde känna honom var det sommaren. Men när jag lärde känna honom sade han: "Sommaren? Jag hatar sommaren!". Jag är förstås italienare och för mig var sommaren frihet, sol och ljus, för på vintern är det superkallt. Nu när jag bor här förstår jag varför han hatar sommaren, för på sommaren är det väldigt varmt. Men vad händer? Jo, det fina som är på sommaren har du även här på vintern, men med mindre värme.

Nu är vintern den tid på året som jag gillar mest på ön, för att färgerna är annorlunda. På vintern är allt ljusare, grönare, kvällarna i oktober och november är riktigt fina.

För mig har november alltid varit den sämsta månaden på året, den tråkigaste. Men här är det den finaste. Som livet kan ändra sig! Kvällarna i november har magiska färger: rosa, blått, violett, orange. Och jag som inte är mycket för solnedgångar stannar för att titta på det och jag älskar det.

Carmelo: Harmoni, lycka och välbefinnande.

Mauro: När jag tänker på Gran Canaria tänker också jag på välbefinnande, själsfrid; lugn, frihet och lycka: det är en lycklig ö. Nu förstår jag varför de kallar den för "den lyckliga ön".

Mauro: Jag ser Gran Canaria som min fasta punkt, som mitt hem, även om 10 år. Men jag tror inte att jag arbetar med det jag gör nu. Jag älskar mitt liv nu, men det är för att jag vet att det är för en begränsad tid. Nu offrar jag en del av mitt liv för en dröm. Om 10 år hoppas jag göra vad jag mest tycker om, vilket är att resa. Att ha en fast punkt, som kan vara här eller i Milano, men att resa mycket.

Carmelo: Ja, vi fortsätter alltid att vara kopplade till Gran Canaria.