Telde

Många europeér använder kanariska tomater i sina sallader sedan över ett sekel tillbaka. Det var engelsmän som bodde på Gran Canaria som först började odla tomater i kommersiellt syfte redan i början av 1885 när Mister Blisse (som kommit till ön som anställd i företaget Swanston), började att odla grönsaker i en trädgård i staden Telde för att skicka dem till Storbritannien, Det var andra som tog efter som t.ex. skeppsklarerare Henry Wolfson, som skickade sin första last till "Covent Garden i London i september 1888 genom den betydelsefulla fruktfirman Fyffe, Hudson & Co", skriver historikern Javier Márquez.

Men bortom all denna historiska kuriositet, den odlade produkt för vilken kommunen Telde är känd numera, är för sin navelapelsin (även här kallad navel efter engelskans navel). Från gårdar i Higuera Canaria, La Herradura, Salinetas, Hoya Niebla och El Caracol, är det en mycket känd frukt och uppskattad av konsumenterna på ön.

Sedan år 2011 firar man därför varje år i mitten av december en Apelsinmässa i stadsdelen San Juan de Telde. Och inte bara som en träff mellan konsumenter och producenter för att smaka av och inhandla apelsiner utan också för dess användning i alla olika anrättningar, många av dem så traditionella som en karnevalstortilla med apelsinmarmelad. Men som den lokala pressen skriver, apelsinen har här "andra former och smaker än de den har från trädet. I glassar, granizadas, snönougat, oblater, kringlor, muffins eller med smält choklad".

Succén och prestigen för kvalitet och smak av apelsinen från Telde har uppmuntrat många att öka antalet gårdar som ägnar sig åt detta träd i fler delar av kommunen. Även om det finns de som har valt att återta en odling för den Telde var lika känd för i gågna sekel: vindruvor av vilka man gjorde ett vin som man exporterade till Amerika från hamnen i Melenara. Denna återhämtning tillät Francisco Peñate Rivero till exempel att fylla vin på flaskor den 3:e februari 1994. Därmed fick han sin första flaska vin i bodegan på sin gård La Rocona, i Palmital Alto. Hans bodega som hos alla andra som har sin produktion i Telde är modest, men de är där och återupprättar sina unika viner som något man ska räkna med på matbordet.

Hans farfar, Juan Peñate Martín, emigrerade till Kuba två gånger för att få ihop nödvändiga pengar (7.015 pesetas som de begärde) för att köpa gården La Rocana. Han planterade vinstockar (förutom att han odlade potatis korn, vete och ärtor) och hans barnbarn berättar som en anekdot att i farfaderns bodega gjorde man ett vin som ibland var det enda man kunde erbjuda törstiga vandrare som passerade förbi på vägen från San Mateo till Telde trots att de endast bad om ett glas vatten.

En odling som man inte har återtagit men där man har en minnesbild av kommunen för sin viktiga närvaro i form av ett mycket intressant hydrauliskt och industriellt arv som har restaurerats under senare år. Det handlar om odling av sockerrör. Så här i dalen i Jinamar, fortsätter man att i december fira sin antika "Fiesta de la Caña Dulce" som innehåller "ett hydrauliskt och industriellt fädernearv på Kanarieöarna". Det består av ett spektakulärt pariserhjul från 1800-talet från en stor gård som brukade den, "på ett märkligt torn på en åttakantig plattform där på den översta våningen, för att dra upp vatten till dammen, installerades en winsch med pistongpump som fungerade med dragdjur" beskriver historikern Francisco Suárez och arkitekten Jorge Manzano. Närmare staden Telde finns ett annat arkitektoniskt element av intresse också från 1800-talet.Det är Sockermaskinen (som man känner som destelleriet som tillverkade Rom de Telde fram till 1990).