Underbara landskap i det inre av ön och en kust med viktig ekonomisk tillväxt och rörlig befolkning, där den yngre generationen invånare i kommunen, beskriver och summerar i några få ord vad vi kommer att finna i Santa Lucía. Men eftersom vi inte vill vara så kortfattade ska vi berätta lite mer om vad jorden ger och om vad dess matkonst erbjuder.
Det kan vara för att vi gör en utflykt för att njuta av den naturliga skönheten i det inre av ön som denna kommun bjuder på (med ett rekommenderat stopp i byn som ger det namnet, för att flanera, njuta av den traditionella gastronomin i dess restauranger och köpa frukt såsom apelsiner och oliver). Vi kan också göra ett besök i byns centrum där vi kan handla av hjärtans lust. Vecindario på kusten är också värt ett besök (med en ännu vidare och varierande gastronomisk offert, inkluderande ett av de bästa konditorierna på Kanarieöarna: Neketan, ett obligatoriskt besök för alla som gillar sötsaker). I den här delen av ön kan vi dels hitta oliven som unik traditionell huvudrollsinnehavare och dels tomaterna från en modern odling med den bästa teknologin. Utan att förglömma dess herdar som manifesterar sig i ostarna.
Oliven “verdial de Huévar”, som kom från spanska fastlandet just efter erövringen spred sig på den sydöstra delen av ön. Efter sekler av klimatisering och evolution till sin nya miljö har den anpassat sig väl och nu kallar man den här för "traktens oliv". Mycket nära byn Santa Lucía hittar man just precis en av de mest antika oljekvarnar som man känner till (1800-talet) och är ett lysande exempel på traditionell industriell arkitektur. Den är deklarerad som Kulturellt Intresse år 2007: kvarnen för olja i El Valle.
I byggnaden som uppfördes bredvid gofiokvarnen installerades olivoljepressen enligt de mest primitiva modellerna och i den kan man urskilja kvarnen och två pressar med bärande balk för att överföra "dess tyngd till en korg gjord av palmblad lagd på en sten där trycket pressar fruktköttet och oljan rinner ner i ett kärl", skriver författarna till reabilitets projektet på webben Digitala Minnen från Canarias (Memoria Digital de Canarias) från universitetet i Las Palmas de Gran Canaria.
Framställning av olja försvann under 1900-talet tills det på nytt tagit fart på 2000-talet och är en mycket uppskattad produkt och efterfrågad som man erbjuder på många restauranger som något speciellt. Fram till dess har man hållit traditionen med oliver med mojo vid liv.
Flora Vélez López en känd butiksägare i Ingenio de Santa Lucía. Hon var en av notabiliteterna i slutet på förra seklet för sina oliver med mojo. I hennes lilla affär kunde man köpa bröd, frukt och burkmat, men även hattar, flätade palmbladsband och sopborstar gjorda av palmblad… och oliver. I husets innergård i skuggan av några lummiga olivträd lade hon ut på en bastmatta en mängd oliver under skördetiden (hösten), "för att de inte ska brännas och avskalas, för att ta bort de minsta, och ta bort blad och kvistar", förklarade hon, "och man lägger dem sedan i stora glasburkar".
Numera är det den moderna teknologin man använder un i de nyare pressarna. Produktionen av tomater har hållit på mycket länge att förnya och modernisera sig såväl vad avser odlingarna som paketerandet och förpackningarna, som man skickar som en kvalitetsprodukt inte bara till öbornas bord utan till den mest krävande europeiska marknaden.
Tomaterna växer i växthus av sista generationen (kallade multitúneles), under kontroll av en dator som alltefter som den får information från apparaterna reglerar bevattningen mellan 14 - 18 gånger om dagen. Eller höjer luftfuktigheten med sprinkler med högtrycksvatten. I de främsta kooperativen praktiserar man en integrerad kamp genom att använda plantor och insekter mot farsoter. Predatorer som Cyrtopeltis tenuis och Orius albidipennis attakerar den vita flugan, medan biet med den vita stjärten (Bombus canariensis) ägnar sig åt den angenäma uppgiften att befrukta blommorna.
