Idag hålls denna tradition som föddes för länge sedan mycket levande. Samma riter används av varje generation. Brottningsmatchen firas mellan två motståndare som möts på en så kallad terrero (arena). Det är en cirkelformig arena av sand där brottarna ska försöka lägga ner motståndaren genom knep och att sätta krokben. Här blandas styrka med list. Segraren är den som lyckas få ner motståndaren i sanden med vilken kroppsdel som helst.

Brottarnas uppförande mot varandra beror inte enbart på att brottningen betraktas som en konstart.  Respekten för motståndaren ligger i idrottens innersta natur. Storsintheten, respekten för förloraren, gemenskapen och vården av formerna är de taktiska reglerna för kanarisk brottning. Varje gång en brottare faller i sanden skakar segraren hand med honom och med en respektfull hälsning lämnar han arenan.

Brottarna brukar vara kraftigt byggda idrottsmän, många av dem väger mycket. Men en bra brottare bör inte enbart vara stark. De olika knepen de använder sig av för att lägga ner motståndaren kräver en studie av rivalen och en stor dos av slughet för att få ner dem på marken. Vid matchens början är de båda brottarna sammanlänkade och när domaren blåser startar kampen om att få ner motståndaren i sanden. Brottningen sker i ronder och deltagarna är uppdelade i lag där lagen utmanar varandra. Segraren i varje rond möter sedan en brottare från ett annat lag och slutligen har man en segrare av hela turneringen. 

De kanariska brottarlagen har tävlingar mellan öarna och även mellan regionerna,  kontrollerade av Federación de Lucha Canaria, som grundades 1943.