Gran Canarias speciella formation har gjort att den lantliga befolkningen blivit tvingade att hitta möjligheter att förflytta sig och undvika hinder som breda flodfåror, branta berg och klippstup. Ur denna nödvändighet föddes herdehoppet. Det utförs med en lång stav av trä, på Gran Canaria kallad garrote, där man i ena ändan tillsätter en spets av metall, kallad regatón. Denna underlättar vid klättringen upp- och nedför branter, bergsväggar och stup. Staven är också ett stöd när man hoppar för att ta sig över raviner eller diken eller tar sig uppför sluttningar.
Den vanligaste formen att använda staven är att sticka ner metallspetsen på en plats som är lägre än den där man befinner sig och glida ner längs staven för att på så sätt komma förbi ojämnheter och sedan upprepa manövern så många gånger som det är nödvändigt för att komma ner i floddalen. Men det finns även andra sätt att använda staven beroende på hindret man skall övervinna. Några till och med så farliga och riskfyllda att de har givit upphov till legender som ”den förälskades hopp” eller ”halvmånehoppet”.
