För att bli medlem i de lugna vintrarnas klubb behöver man inte gå igenom någon komplicerad process. Man behöver inte heller några rekommendationer från andra medlemmar. Man behöver endast styra mot södra delen av Gran Canaria. För plötsligt, när man svänger runt en kurva dyker den lysande silhuetten av hotellen i San Agustín upp och den milda solen som bor där på stranden undertecknar medlemskortet. Omedelbart.
Det finns många medlemmar i de lugna vintrarnas klubb. De kommer tillbaka ett år. Och sedan nästa. Ofta i januari. Andra gånger i september. Orsaken? Ja, det är väl stillheten man upplever i San Agustín. Med det angenäma klimatet så gott som hela året. Med den skyddade familjevänliga stranden. Med timmarnas långsamma rytm.
Jo, naturligtvis är det så. Det finns andra platser på Gran Canaria där det finns stoj och stim, vattencyklar, surfare som flyger över vågorna, hög musik på barer och stränder som exploderar av folk som roar sig.
Men i San Agustín tänker klubbmedlemmarna annorlunda. De tycks vilja bromsa allt för några dagar. För att vila, promenera, släppa alla problem i den enorma thalasso-anläggningen i närheten eller helt enkelt sola och bada.
Så underlig den mänskliga rasen är! Människor som av någon underlig anledning försvinner några dagar om året för att ägna lite tid bara åt sig själva. Utan stress, utan tider att passa, utan att tänka på jobb eller klocka.
Alla underliga medlemmar i de lugna vintrarnas (och somrarnas) klubb envisas med att behålla sina medlemskort för alltid. Ett medlemskort som följer generation efter generation. Så kommer det alltid att vara i all evinnerlighet, medan världen envisas med att snurra så fort utanför San Agustín.
